Går under

Jag drunknar.
Detta livet håller inte längre.
Jag kan inte koncentrera mig på något här i världen längre.
Kaos har fått en ny innebörd.
Det känns som om jag kämpar för mitt liv. Mina drömmar. Kärlek och livsglädje.
Allt är en kamp. Det blir en kamp när ens tankar går till samma ställe om och om igen. Och igen igen igen.
Till det vackraste, finaste, till det som gör dig glad i varenda del av din kropp.
Det är inte där jag ska vara. Jag ska vara här med make och volvo, villa och vovve.
Det är fan inte lätt när ditt hjärta krigar med din hjärna.
Jag önskar att et skulle gå över, försvinna, att livet skulle bli lätt, återgå till det normala. Samtidigt skrämmer tanken på att vara utan henne livet ur mig, den tanken gör fysiskt ont.  


RSS 2.0