Bara vanlig kärlek!

Allt verkligt har blivit overkligt. Inget stämmer, i de situationer jag trodde jag skulle vantrivas trivs jag. När jag trodde jag ställde saker på sin spets för att inse allvaret vill jag bara gå längre. När jag kände mig galen blev jag lugn, när jag är där jag hör hemma är jag orolig.

Jag har ont i magen men njuter samtidigt av att allt det världsliga inte längre spela någon roll.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0