1...
Jag känner mig som 14!
Kan inte göra annat än dagdrömma och längta.
Vad jag längtar till kan jag dock inte svara på för det vet jag inte. Jag bara drömmer och vill. Vill allt, allt det där man vill är man är kär. Vara nära, ta på, skratta, prata hela nätterna och komma på hur mycket man har gemensamt, få vila mot en mage som guppar upp och ner och hoppar extra mycket när den skrattar åt allt underbart vi pratar om. Sex spelar inte någon stor roll i mina drömmar, det är viktigare att få vara nära, lyssna och lära känna.
Allt annat är som i en dimma och mina drömmar känns verkliga och livet som en pjäs. En pjäs där jag spelar en roll när jag går till jobbet, dricker kaffe, pratar med andra människor.
Trots att jag aldrig använt droger inbillar jag att det är så här abstinens känns.
Jag som inte ens varit beroende av nikotin hade kunnat bli stor konsument direkt. Ge mig allt, allt som kan ta bort denna känsla av att det kryper i kroppen på mig. Det kliar i mina ådror och jag kan inte göra något åt det. Bara vänta. Vänta på ett endaste litet meddelande som kan hålla mig lugn i två dagar till.
Ett, 1, litet meddelande.
Snälla.
