Kär
Jag är kär, tror jag. Jag har nästan glömt hur man är då. Jag är gift, har en man, jobb, är trött på morgonen och äter för mycket socker för mitt eget bästa.
Eller jag åt för mycket socker för mitt eget bästa. Nu kan jag inte äta alls. Det är stop. Mat verkar inte längre spela någon roll. Förstår plötsligt inte hur det har kunnat spela så stor roll i mitt nästan 30 åriga liv. Helt oviktigt, hungern som kommer ibland går snabbt över.
Livet har ställts på sin spets, man, barn och hus är plötsligt inte lika intressant längre. Intressant men inte lika intressant som det var för en månad sedan.
Innan jag hade insett att jag satt mittemot vackra ögon och ett strålande leende. Innan alla mina tankar vandrade dit om och om och om igen. Till de ögonen, till det leendet!
Jag är kär.
Visst är man det när man uppdaterar sin facebook sida 2872348 gånger i minuten för att man hoppas hoppas att det ska stå ”Inbox 1” och där ska finnas ett fint fint underbart meddelande till bara mig.
Kär…
